Alla inlägg under september 2010

Av Martina Nilsson - 17 september 2010 11:35

2010-09-16 07:00

Friskolorna gör miljardvinster på skattepengar visar SVT:s Uppdrag granskning. Pengar som borde gå till elever, lärare och kunskap hamnar i bolagägarnas fickor. Vänsterpartiet är det enda parti som driver att det inte ska vara tillåtet att ta ut vinst på skolversamhet. Vänsterpartiet vill ha välfärd utan vinstintressen.


- Frågan känns synnerligen aktuell i Malmö. Vi har många friskolor i kommunen och fler som startar vilket leder till att den kommunala skolan får mindre pengar samtidigt som friskolorna gör att segregationen ökar. Det måste bli ett stopp för vinst i välfärden. Utbildning, sjukvård med mera måste vara en rättighet, lika för alla, och inte behandlas som en vara på en marknad. Vi vill ha rättigheter, rättvisa och välfärd det är helt galet att ha ett system där det spekuleras över hurvida någon är lönsam eller ej, säger Martina Nilsson (v) ledamot i kommunens barn- och ungdomsberedning.


- För att få bättre skolresultat i Malmö krävs det att resurser satsas där behoven är som störst, då kan vi inte acceptera att skattepengar går till vinst istället för till vård, skola och omsorg. Vi måste ha en välfärd utan vinstintresse, säger Martina Nilsson (v)


för mer information kontakta


Martina Nilsson 0708-161709

Av Martina Nilsson - 15 september 2010 15:45

Om jag är feminist ska jag då rösta på FI eller Vänsterpartiet?


FI har tagit fram 10 prioriterade frågor i Malmö som de driver i valet – vad säger Vänsterpartiet Malmö om dem?


FI: Kommunen ska utbildas i genus

 

V: Har Vänsterpartiet Malmö redan drivit igenom i kommunen.

Både antidiskrimineringsutbildning (har haft och fler ska det bli – finns I antidiskrimineringsplanen)och genom arbetet med den Europeiska jämställdhetsdeklarationen. Deklarationen innebär att det konkret ska arbetas med jämställdhetsfrågorna inom alla kommunens verksamheter och avsättas resurser till detta samt uppföljning och mätbara mål. Bla innebär det att man går igenom tex hur biståndsbedömningen fungerar i socialtjänsten, hur man bemöter de äldre och anhörigvården, hur man rättar till orättvisorna i fritidsmöjligheter, hur staden planeras mm. Arbetet är igång.



FI: Jämställd förskola och skola

 

V: Vänsterpartiet har redan sett till så att kommunen satsar på genuspedagogik, resurser är avsatta och arbetet i full gång ett 100-tal skolor och förskolor har redan tagit del av satsningen  som bla innebär utbildning för personal, utvärdering av det egna arbetet och tex hur lokalerna är utformade, handlingsplan, stöd av utbildade genuspedagoger. Pedagogerna ska bli medvetna om sina förväntningar och få verktyg för att omsätta kunskap i konkret handling för att skolan och förskolan ska bli mer jämställd mm. Man har också kopplat på forskning för att följa och utvärdera arbetet.


FI: Barnomsorg hela dygnet

 

V: Har V redan drivit igenom i kommunen, kommer 2011 både nattis och ökad OB-tid. Vänsterpartiet har även andra förslag på har även andra förslag som gynnar ensamstående (vilket oftast är kvinnor). ( se tex vänsterpartiets rapport för att minska barnfattigdomen på http://malmo.vansterpartiet.se/?p=1883 ) tex har Vänsterpartiet har stoppat avgifterna i skolan - inga smygavgifter i skolan tex för utflykter och material mm.  och  Sänkt förskoleavgift för lågavlönade, progressiv avgift under maxtaxans tak, kommer 2011. se även:(http://malmovanstern.blogspot.com/)


Andra saker V driver på området:

- vidga begreppet familj så det inbegriper stjärnfamiljer och ensamstående för rabatter etc.

- 30- timmarsförskola för alla barn oavsett föräldrarnas situation på arbetsmarknaden. Vänsterpartiet har redan fått igenom det för barn till arbetslösa och driver att även föräldralediga ska få det.

 - FI saknar annan politik för skola och förskola medan V vill minska barngrupperna/klasserna och öka personaltätheten och öka föräldra- och elevinflytandet bla. Se Vänsterpartiets kommunpolitiska program www.malmo.vansterpartiet.se


FI: Höj lönerna i vården

 

V: Vänsterpartiet driver att ingen som jobbar i kommunen ska tjäna under 20 000 kr. Fått igenom vissa låglönesatsningar i kommunen främst genom arbetsvärdering så att kvinnor och mäns yrken värderas och lönesätts lika.  

(kommunen som arbetsgivare är också en del av jämställdhets deklarationen här ingår också översyn av karriärer, utvecklingsmöjligheter rekrytering etc ur ett köns-perspektiv)

V Malmö har sett till så kommunen tagit fram en handlingsplan för jämställda löner.

V Malmö har också sett till att man ska ha rätt till heltidsarbete i kommunen, kvinnor är oftast de om arbetar deltid (ofta ofrivilligt) med lägre lön, pension etc till följd. Deltidsarbete bland de största faktorerna bakom kvinnors låga löner.

V malmö har också fått igenom att det ska bli stopp för timanställningar och att stapla vikariat ovanpå varandra – istället riktiga anställningar. För att öka kvinnors trygghet och lön på kommunens arbetsplatser.

V malmö har satt stopp för användandet av bemanningsföretag i kommunen. Trygga jobb med trygga anställningar ger högre löner.

V Malmö driver också inflytande och delaktighetsfrågorna eftersom kvinnor ofta har mindre inflytande över sin arbetssituation.

V Malmö driver också frågan om förkortad arbetstid till 6 –timmar om dan med bibehållen lön. Fanns tidigare i kommunen men S rev upp det när samarbetet med V bröts förra mandatperioden.


FI: Fler hyresrätter

 

V: Har Vänsterpartiet redan fått igenom både lokalt och nationellt (genom investerings stöd och pengar för upprustning etc Det finns I den rödgröna överenskommelsen uppsatta nationella mål för hur mkt som ska byggas se överenskommelsen här http://www.rodgron.se/overenskommelser/)

V Malmö säger också -   Att minst 30 000 nya lägenheter byggs de närmaste tio åren i Malmö.  Att miljonprogramsområdena måste byggas om och renoveras de närmaste tio åren. Se mer av bostadspolitiken I  V- Malmös flygblad om bostad här (http://malmo.vansterpartiet.se/?page_id=903) Man har också skärpt ägardirektiven till MKB så de bygger mer.

V Malmö har sett till att kommunen startat en kommunal bostadsförmedling. Bostäderna ska fördelas rättvist och diskriminering ska undvikas. Dessutom avsätts lägenheter för sociala hänsyn tex för kvinnor som lever under misshandel och hot.


FI: Mer till kvinnojourerna


V: Driver det ska ges mer stöd har gjort mycket via kvinnofridsprogrammet. Malmö ligger i framkant vad det gäller kvinnofridsarbetet. Särskilda kriscentrum finns i kommunen, ger stöd till jourerna, mer stöd till att anmäla, stöd till både kvinnor och barn i våldsutsatta familjer mm hela handlingsprogrammet hittar du här: (http://www.malmo.se/Kommun--politik/Sa-arbetar-vi-med/Sa-arbetar-vi-med.../Kvinnofridsprogrammet.html)




FI: Mer sex- och samlevnadsundervisning till skolelever


Vänsterpartiet: Driver vänsterpartiet både lokalt och nationellt "Vänsterpartiet vill att utbildning av lärare som ska undervisa om sex och samlevnad måste göra obligatorisk och ämnet bör få eget utrymme på schemat"

V- Malmö driver också att det I kommunen ska finnas HBT- pedagoger.

I den framtagna antidiskrimineringsplanen står även mycket om antidiskriminering och inkludering gällande material och undervisning i skolorna.


FI: Kommunal service till papperslösa


V: Vänsterpartiet driver och fått genomslag både lokalt och nationellt för rättigheter till papperslösa tex skola mm.

Vänsterpartiet har dessutom i regeringssamarbetet drivit igenom så att vi helt har ändrat inriktningen på migrationspolitiken om Röd gröna vinner så detta blir verklighet kommer Sverige ha Europas mest humana flyktingpolitik! Inga mer avvisningar av apatiska flykting barn + starka skrivningar om kvinnors asylskäl och förföljelse pg av sexuell läggning, begreppet väpnad konflikt breddas så antalet avvisningar kommer minska mm mm. (se uppgörelsen här http://www.rodgron.se/nyheter/rodgron-migrationspolitik/ )


Vänsterpartiet Malmö driver också att Malmö kommun ska vara aktiv i arbetet för en human flyktingpolitik. Kommunen ska garantera att alla människor blir respekterade när de kommer till Malmö som asylsökande. Gömda asylsökande ska känna sig trygga med att besöka kommunal verksamhet. Kommunens personal ska inte anmäla gömda till polisen. Boende för ensamkommande flyktingbarn ska vara i kommunal regi och hålla god kvalité. Verksamhetens budget ska tillåta inköp av enstaka kläder och d y l till barnen då migrationsverkets dagpenning är väldigt låg.


FI: Bilda en anti-diskrimineringsnämnd

 

V:I Malmö har Vänsterpartiet i kommunen har V redan fixat antidiskrimineringsbyrå och antidiskrimineringskommitté och antidiskrimineringsplan. Fi kräver också ett jämställdhets och antidiskriminerings kommunal råd. Om man faktiskt tar sig tid att titta på hur kommunen är organiserad så finns detta redan -  Vänsterpartiets kommunalråd är ju just detta och har under de senaste fyra åren har funnits så arbetet har kunnat prioriteras i kommunen. Se lite av arbetet i frågorna ovan tex.



FI: Kultur- och fritidsbidrag ska fördelas lika mellan kvinnor och män


 V: Arbetet med detta är redan igång. Vänsterpartiet Malmö gjort kartläggning i kommunen - nu ser man över så att tjejers träningstider blir bättre, lokalerna ska få samma fördelar som killarnas, extra bidrag för föreningar som vill jobba med jämställdhet detta är också en del av arbetet under jämställdhets deklarationen

Vänsterpartiet Malmö driver också att Malmö ska inrätta ett bidrag för kvinnors organisering.



Vänsterpartiet: Välfärden – Det är en viktig feministisk fråga!

För övrigt skulle vi i Vänsterpartiet vilja att man lyfte upp och diskuterade frågan om välfärden och den offentliga sektorn som är en viktig feministisk fråga. 80 % av de som jobbar inom kommuner och landsting är kvinnor. Med nedskärningarna inom den offentliga sektorn ökar kvinnors arbetsbelastning - både på jobbet och i hemmet - eftersom arbetet blir oavlönat när det skärs på välfärden. barn, sjuka och gamla måste fortfarande vårdas. FI säger inget om problemen med vinst inom välfärden och att detta leder till neddragningar. Tex har de de största bolagen inom vård och skola gjort en vinst på skattepengar på 2 miljarder – det motsvarar 5000 heltidsanställda sjuksköterskor.

Regeringens skattesänkningar är på 100 miljarder motsvarar 300 000 jobb inom välfärden. Dessutom ser vi hur skattesänkningarna farmförallt har gynnat välbeställda män medan regeringens neddragningar drabbat kvinnor. Försämringarna av A-kassa, sjukförsäkring har också slagit hårdast mot kvinnor som ofta är de som jobbar deltid och är långtids-sjukskrivna. Att satsa på välfärden och att skattepengar ska gå till vård, skola, omsorg trygghet och inte till privat vinster borde vara självklart för den som vill föra en feministisk politik.


De krav som FI Malmö driver har vänsterpartiet I många fall redan åtgärdat eller driver redan. Skillnaden är snarare att Vänsterpartiet har fler feministiska krav (och feminism inom fler områden) och dessutom lyfter frågor om välfärden ur ett feministiskt perspektiv.

 Här är exempel på saker som V Malmö driver eller fått igenom som Fi inte tar upp
- satsa på välfärden
- låglönesatsning
-rätt till heltid
- nej till timanställningar - bättre anställningsförhållanden
- inflytande över arbetssituationen
- bidrag för kvinnorsorganisering
- feminism inom stadsplanering och satsning på kollektivtrafik
- översyn socialtjänst och äldreomsorg/anhörigvård ur feministisk perspektiv - se deklarationen, detta gäller egentligen för Kommunens alla verksamhet och område.
- sänkt förskoleavgift - Förslaget har en tydlig jämställdhetsprofil eftersom kvinnor i genomsnitt tjänar mindre än män och eftersom kvinnor i större utsträckning än män lever ensamstående med barn. En progressiv avgift för förskolan enligt modellen i faktarutan gynnar särskilt lågavlönade och ensamstående kvinnor med barn, dvs. den grupp i samhället som idag upplever störst ekonomisk stress. Även hushåll med två låga inkomster skulle gynnas"


- anställ fler i den offentliga sektorn - i Malmö 2000. Även rikspolitik – Vänsterpartiet har fått med sig även S och MP på att 100 000 ska anställas I välfärden.


vänsterpartiet verkar för att kommunen ska ge riktade pengar till kvinnojourer för platser åt papperslösa kvinnor.


- vill inrätta HBT-pedagoger


- nej till RUT och Vårdnadsbidrag


- kollektivavtal vid upphandling - vid upphandlade tjänster städ etc  jobbar kvinnor under förhållanden som är dåliga och med låga löner – att kommunen ställer krav på kollektivavtal  är viktigt.


- arbetstidsförkortning
Vänsterpartiet har under tidigare mandatperioder drivit igenom försök med kortare arbetstid i staden. Vi vill fortsätta med detta och också minska arbetstiden generellt för alla. Vårt mål är 30 timmars arbetsvecka, dvs. 6 timmars lagstadgad arbetsdag med bibehållen lön.


- anställ inom vården
En förutsättning för en bra vård och för en bra arbetsmiljö är att det finns tillräckligt med personal. Vänsterpartiet verkar därför för att styra resurserna till ökad personalbemanning i vård och omsorgssektorn. Vänsterpartiet höjer hellre skatten än drar ner på välfärden.



V har dessutom politik för områden som Fi inte har tex Skola, Miljö mm.
se Vänsterpartiet Malmös  hemsida och vårt kommunpolitiska program

www.malmo.vansterpartiet.se







Av Martina Nilsson - 13 september 2010 00:56

ur specialnummer av Socialistisk debatt "Vårt sätt att leva tillsammans kommer att ändras" , går att köpa på Leopard förlag bla.




Vad skulle man önska av en rödgrön säkerhetspolitik? Jag svarar: Självständighet och fred. Det kan kanske tyckas helt självklart men det krävs politisk handlingskraft för att fylla orden med ett innehåll värt namnet. Det har skett stora förändringar inom svensk försvarspolitik Vi har ställt om från invasions- till insatsförsvar, värnplikten ska skrotas och vi nästlas in i ett allt närmre samarbete med Nato. Den utveckling vi ser nu leder inte till självständighet och fred. Den handlar inte om solidaritet och säkerhet. Jag menar att en rödgrön regering för att vända denna trend måste ta avstamp i våra historiska erfarenheter av svensk neutralitetspolitik och därmed våga vilja något mer än att bara följa den väg som just nu verkar utstakad som den enda möjliga.

 

Olika intressen har historiskt slagits om neutralitetens innebörd. Vi har haft en krigshetsande överhet mot en folkligt förankrad fredssträvan. Kampen om neutraliteten pågår, menar jag, än idag. Historiskt skulle man kunna sammanfatta det som att när neutraliteten har tjänat Sveriges intresse har den hävdats och annars inte. Vad som är ett lands intresse har däremot alltid varit uppe till konflikt och föremål för inrikes kamp.

 

Den inrikes kampen har historiskt handlat om att föra in Sverige i eller hålla Sverige utanför krig. Neutraliteten har hävdats för att värna fred eftersom folket har haft övertaget i kampen. Kampen för freden och neutraliteten har historiskt också varit en solidaritetshandling som tidigare gett Sverige gott rykte i de fattigare delarna av världen.

 

Inställningen till svensk neutralitet har i och med den ständiga kampen om innehållet, varit pragmatisk. Detta visade sig redan 1883 då riksdagen avslog en motion om permanent neutralitet med följande motivering: ”Det följer af neutralitetens begrepp och betydelse, att det är en rättighet men ej alltid en pligt.”

 . 

Inför första världskriget var det en massiv fredsrörelse som tvingade svenska makthavare att hålla sig utanför kriget. 1914 marscherade 50 000 fredsaktivister på Stockholms gator och 1915 arrangerade det socialdemokratiska ungdomsförbundet en fredskongress. I samband med denna gavs manifestet ”Fred till varje pris” ut. En aktiv fredsrörelse höll sedan tillbaka de som ville allians med Tyskland under mellankrigstiden. Sveriges minst sagt skamfilade neutralitet under andra världskriget när tyska soldater och material transporterades genom Sverige (efter 1943 när krigslyckan vände var det däremot Tysklands fiender som fick åtnjuta Sveriges pragmatism) försvarades av statsminister Per Albin Hansson: ”vid varje tillfälle har vi haft för ögonen att hålla Sverige utanför [kriget]/…/Det har icke varit möjligt att föra en strikt politik, vilket land har förresten kunnat göra det? – det har gällt att avväga vad som kunde förenas med det väsentliga i vår strävan. Det har visst icke lett till ständiga eftergifter, det har oftare sagts nej än ja till framställda önskemål och krav.”

 

Under hela 50-talet förekom det diskussioner om vilken handlingsfrihet neutraliteten innebar och vilka öppningar och vägval som fanns. Även om det i synnerhet var högern som förespråkade handlingsfrihet i relation till (mot) neutraliteten så avvisade även den socialdemokratiske utrikesministern Östen Undén lagstiftad neutralitet från Sveriges sida. Han menade istället att svensk neutralitet skulle vinnas genom det faktiska agerandet grundat på brett politiskt och opinionsmässigt stöd i Sverige. Den klassiska formuleringen av neutralitetens grundprincip - alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig - uttrycktes officiellt första gången i oktober 1957 efter att en koalition mellan socialdemokraterna och bondeförbundet hade upplösts.

 

Tolkar man den svenska neutralitetspolitiken bara som en hållning till stormakterna kan det tyckas som en naturlig utveckling att svensk neutralitet och alliansfrihet spelat ut sin roll efter Sovjetunionens fall. Men tolkningen av svensk neutralitet är som sagt en kamp om innehållet. Folkets kamp har aldrig handlat om att neutraliteten kan komma att ses som överspelad eller enbart som en strategi under det kalla kriget. Den folkliga uppfattningen har för det mesta också varit den som framburits av det statsbärande partiet. På Metallarbetarförbundets kongress den 22 augusti 1961 slår Tage Erlander fast den hållning som kom att gälla för socialdemokraterna fram till 1990: ”Den svenska utrikespolitiken är icke – såsom definition möjligen kan förleda någon att tro – uttömmande beskriven såsom ett system för att minska stormakternas strategiska intresse av att dra in oss i något eventuellt krig. Den åsyftar i lika hög grad till att redan under fred tillvarata våra nationella intressen under hänsynstagande till den internationella solidariteten /…/ Hos de folk i Asien och Afrika, som nyligen kommit eller inom kort förväntas förvärva full självständighet, finns en strävan att hålla sig utanför stormaktsinflytande.”

 

I början på 1990-talet förs en diskussion inom socialdemokratin som problematiserar EG-medlemskapet i relation till neutraliteten. Trots de svårigheter socialdemokraterna såg med detta bestämde de sig ändå, med Ingvar Carlsson i spetsen, att stå fast vid en utrikespolitisk linje som innebar ”alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig” och Carlsson försäkrade också att det inte fanns någon anledning att tro att EG skulle vara på väg att omvandlas till en militär allians eller skapa förpliktande försvarsengagemang. Sverige ansöker om medlemskap i EG, dock utan någon form av neutralitetsförbehåll och några månader senare har vi regeringsskifte i Sverige och Carl Bildt tillträder som statsminister. Den borgerliga regeringen slopar de förbehåll om försvarssamarbete som den socialdemokratiska regeringen burit med sig och även formuleringarna om neutraliteten luckras upp. I regeringsförklaringen 1992 heter det: ”Sveriges militära allians frihet syftande till att vårt land ska kunna vara neutralt i händelse av krig i vårt närområde består.” Detta innebär en förändring från att Sverige ska vara neutralt till att Sverige ”kan vara” neutralt. Samtidigt krymps alliansfriheten till militär allansfrihet.

 

Denna formulering står sig fram till 2000 då den ändras något och har fortsatt modifierats fram till i år 2010 då det från regeringen låter så här om den svenska solidaritetsförklaringen från försvarsminister Sten Tolgfors:

 

”Sveriges säkerhet byggs i samverkan med andra. Vi bidrar till egen och andras säkerhet
som medlemmar i EU, FN och som partnerland till Nato. Andra bidrar också till vår
säkerhet. Vi är ekonomiskt och politiskt integrerade i EU. EU driver en gemensam
utrikes- säkerhets- och försvarspolitik. Solidaritetsförklaringen är ett utflöde av detta och
en kodifiering av de senaste årens säkerhetspolitiska och försvarspolitiska utveckling.”

 

Från den nuvarande borgerliga regeringens håll slår man också fast följande:

”Sverige är militärt alliansfritt. Det innebär att vi inte ingår avtal om ömsesidiga försvarsgarantier och vi ansvarar självständigt för försvaret av Sverige. Däremot utgör vår militära alliansfrihet inget hinder för ett brett och allsidigt deltagande i det internationella försvarssamarbetet/…/För Sveriges del [har] neutralitetspolitiken spelat ut sin roll. ”

 

Den svenska förändringen av neutralitetspolitiken bör naturligtvis tolkas ur flera olika aspekter. Det har att göra med EU:s militarisering och det allt närmre försvarssamarbetet bland annat genom Lissabonfördragets solidaritetsklausul som innebär att EU-länderna ska bistå varandra vid eventuell attack. Det har också att göra med Sovjetunionens fall och USA:s allt större ekonomiska, militära och hegemoniska makt liksom med FN:s förändrade roll.

 

1946 gick Sverige med i FN och inträdet kan ses som ett sätt för Sverige att värna kollektiv säkerhet och visa att det var en uppgift för världssamfundet. Samtidigt innebär FN-medlemskapet att Sveriges möjligheter till neutralitet under framtida krig inskränks. Men FN:s noninterventionsprincip garanterade Sveriges oberoende på ett sätt som inte enbart alliansfriheten kunde göra. Kalla kriget var förlamande för FN eftersom USA och Sovjet använde vetot i säkerhetsrådet för att blockera varandras ambitioner. Frågan om Vietnamkriget var visserligen uppe på dagordningen men det fördes inga ordentliga sakpolitiska debatter och inga beslut fattades eftersom det var utsiktslöst att få igenom någon resolution när USA kunde hävda sitt veto.

 

Att FN engagerade sig i Koreakriget (1950-53) var en ren taktisk miss av Sovjetunionen som för tillfället bojkottade säkerhetsrådets möten. Dock bör man uppmärksamma att stormakternas veto i säkerhetsrådet har varit viktigt för en neutral stat som Sverige som under lång tid lyckades undvika att dras in på endera sidan i olika krig och konflikter. Under den väpnade FN-operationen i Korea förhöll det sig ju däremot annorlunda. Säkerhetsrådet sanktionerade operationen eftersom Sovjetunionen ju aldrig dök upp på mötet. Genom sitt medlemskap i FN var Sverige tvunget ställa upp på USA:s sida. Men med hänvisning till neutraliteten deltog Sverige aldrig med stridande förband, utan deltog istället genom att skicka fältsjukhus.

 

Efter Sovjetunionens fall kan man säga sig ha en konstant ”Korea-situation” i säkerhetsrådet där USA mer eller mindre lyckats får med sig FN för att förverkliga sina utrikespolitiska stormaktsambitioner, ibland i direkt strid med rådande folkrätt. Ett exempel på detta är Kuwaitkriget 1991, där krigsföringen delegerades till en koalition under USA: s kommando. Ett annat exempel är den nuvarande ockupationen av Afghanistan, där FN-trupp leds av Nato som samarbetar med den amerikanska styrka som folkrättsvidrigt anföll Afghanistan 2001. Å andra sidan har USA ibland fått backning till exempel använde Frankrike sitt veto för att ej godkänna Irakkriget 2003. Även Tyskland röstade som ickepermanent medlem av säkerhetsrådet emot ett godkännande av kriget.

 

Den svenska utrikespolitiken har under efterkrigstiden till stor del kännetecknats av försvar för folkrätten, internationell rättvisa och nedrustning. Den svenska fredsrörelsen har haft sina uppsving och satt press på även det offentliga Sverige som tagit avstånd från olika diktaturer och stormakters krigsambitioner. Exempel på framgång för fredsrörelsen är motståndet mot kriget i Vietnam, Palmes fördömande av diktaturen i Spanien (”satans mördare”) och fördömandet av förtrycket i Tjeckoslovakien (”diktaturens kreatur”). Sverige har dessutom stött befrielserörelser runt om i världen. Detta internationella engagemang visade sig bland annat genom att Sverige i FN lika många gånger ställde sig på de fattiga ländernas sida som vi röstade med de rika västländerna. Under 1990-talet ändrade dock svensk utrikespolitik tydligt riktning. 1990 röstade Sverige med de fattiga länderna en tredjedel av gångerna, med de rika västländerna en tredjedel och avstod från att rösta i en tredjedel av omröstningarna. 2000-2001 röstade Sverige som väst i 86 procent av omröstningarna och avstod i 14 procent av fallen att rösta. Inte i ett enda fall röstade Sverige med världens fattiga länder.

 

Var befinner vi oss nu då? Vi har en borgerlig regering som dödförklarar den svenska neutraliteten och som hyllar ett allt starkare militärt samarbete inom EU och med USA och Nato. Vi har en rödgrön opposition som har gjort upp om en försvarspolitik som faktiskt inte alls i tillräcklig utsträckning skiljer sig från den borgerliga regeringens politik. Men varför gör den då inte det, kan man fråga sig. Handlar det om en oundviklig samhällsutveckling där den svenska neutraliteten och självständigheten de facto är död? Jag menar att det inte är så. Vi har hamnat där vi befinner oss idag genom aktiva politiska beslut och ställningstaganden och det är också aktiva beslut och ställningstaganden som kan leda oss i en annan riktning. För en annan riktning är nödvändig eftersom den säkerhetspolitiska hållningen Sverige har nu gör oss partiska. Den drar in oss i krig.

 

En rödgrön regering bör istället hävda fred och säkerhet och för det krävs neutralitet och självständighet. En rödgrön regering bör se över de försvarspolitiska ställningstagandena utifrån tanken om vad Sverige behöver för att vara neutralt. Det krävs omfattande diskussioner för att hitta rätt vägar gällande den allmänna värnplikten och den svenska militärens roll. Olof Palme uttryckte sig på följande sätt när han försvarade försvarspolitiken mot interna kritiker som ville banta försvarsbudgeten rejält1984 ”Tror man inte vi har förmågan att värna vårt territorium också med militära medel kan inte heller neutralitetspolitiken fullföljas”. Omställningen till insatsförsvar bör stoppas. För det är inte den rollen den svenska militären bör ha. I synnerhet inte i en tid när vi står allt längre ifrån fred och säkerhet och allt mer dras in på stridande parts sida i konflikter. För i vems intresse krigar egentligen de ungdomar vi skickar utomlands?

 

Att hävda att neutraliteten spelat ut sin roll är att säga att kampen för fred är över och att det svenska folket står som förlorare i den kampen (ja, och även, för den delen, folken i de länder som USA bestämmer sig för att ockupera i framtiden.) Det bör inte en rödgrön regering som vill ha en folklig förankring acceptera. Det är inte så att vi ska återgå till skrivningar från 50-talet, det var en annan situation, en annan tid – men att säga att kampen för självständighet, säkerhet, fred och solidaritet har spelat ut sin roll står långt ifrån den utrikespolitik jag vill se Sverige föra. Historien visar oss att kampen om innehållet i säkerhetspolitiken är ständigt pågående och att det är möjligt för Sverige att vara en stark internationell röst.

 

Sverige behöver förändra sin roll i FN. Vi ska bära med oss historien om Korea och att vi har en självständig röst. Den rösten ska vi använda för att hävda noninterventionsprincipen, folkrätten och FN-stadgan gentemot ett säkerhetsråd som domineras av ett aggressivt USA. Detta handlar inte bara om Sveriges roll utan är nog i förlängningen också nödvändigt om inte FN ska förlora sin legitimitet. Även om de rödgröna i sin överenskommelse landat i att internationella insatser ska ha ett FN-mandat så är inte detta tillräckligt, utan bör ses endast som ett minimikrav. Varje internationell insats måste noggrant avvägas och kräva tydliga väl förankrade ställningstaganden.

 

De senaste 20-åren har det skett en förändring av svensk försvars- och säkerhetspolitik. Vi befinner oss i en ny situation – svenska soldater dör i krigets Afghanistan för att de leds av Nato som samarbetar med den amerikanska invasionsstyrkan. Sverige måste inte stå på USA:s sida utan vi kan spela en annan roll för fred och säkerhet - om vi lyfter fram och värnar neutralitet och självständighet.

Förändring av svensk utrikespolitik är inte av naturen given utan ett resultat av en kamp mellan olika intressen, en kamp mellan dem som vill föra in Sverige som stridande part i internationella konflikter och mellan dem som vill värna fred och solidaritet. Frågan är på vilken sida en ny rödgrön regering tänker ställa sig.

 

 

Martina Nilsson

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards