Alla inlägg under december 2010

Av Martina Nilsson - 7 december 2010 21:06

 ur socialistisk debatt "Vad bör göras - idag då?" nr 2/09


Undersökning efter undersökning visar att de traditionella partierna tappar i medlemsantal. Den svenska politiska kartan består för tillfället av två allianser – blått vs. rödgrönt och alla drar de sig mot mitten. Alla strävar efter den påhittade mittenväljaren för att vinna val. Politiken anpassas i en riktning för att locka fler. Det ska inte vara för komplicerat och inte för kontroversiellt. Det politiska budskapet ska helst vara enkelt och kort nog att passa inom twitters ordgräns. Politiska företrädare försöker hitta klatschiga onliners för att vara enkla och roliga att citera av media. Trots kompromissande och samarbeten så ökar inte vänsterpartiet, varken i opinionssiffror eller i medlemsantal. Desperationen över såväl minskat väljarstöd och minskat medlemsantal gör att vissa drar slutsatsen att politiken, det politiska budskapet måste förändras. Jag menar att det kanske inte i första hand är fel på vänsterpartiets politik. Men det gäller inte bara att ha rätt. Man måste göra rätt också.

 

 

De organisatoriska diskussionerna som varit i vänstern har på sistone hämtat inspiration från den så kallade Trondheimsmodellen och holländska SP. Vi ska vara det lyssnande partiet, de som tar tag i frågor i vardagen, de som bryr sig. Dörrknackningskampanjer och konceptet att vara de som träffar folk på gatan och ställer frågor är utmärkt, men blir just bara tillfälliga (verkningslösa?) kampanjer när de inte kombineras med ett tydligare bygge av organisation, parti och medlemmar.  För vad ska vi använda dörrknackningens resultat till och vem ska kunna genomföra kampanjerna om vi inte satsar på att skapa medvetna aktivister som självständigt kan formulera politiska projekt i linje med partiets mål?

 

Medvetna aktivister

Medvetna aktivister kan användas som ett begrepp för de kamrater som tar ett extra ansvar för rörelsen, ett ansvar som innebär att man ser till helheten av verksamheten, att man tar ett ansvar för att den utvecklas både praktiskt och teoretiskt. Vänsterpartiet har många olika slags medlemmar som är intresserade av och ägnar sig åt olika saker, och alla behövs. Några är suveräna organisatörer, andra ägnar sig enbart åt att skriva böcker och artiklar, andra jobbar inom facket, och några vill bara syssla med basarbete. Alla är viktiga för organisationen och för att vi ska kunna ha en bred och allsidig verksamhet. De medvetna aktivisternas roll i det här är att fungera som kittet och som ramen. Utmaningen ligger i att kunna omsätta teori till praktisk handling tillsammans med andra kamrater. Det går inte att ha fullständig kunskap om något utan att ha den praktiska erfarenheten. Våra aktivister ska kunna ta egna politiska initiativ som gynnar partiet.

 

 Vänsterpartiet behöver aktivister som tar extra ansvar för att rörelsen och dess medlemmar utvecklas, aktivister som tar ett socialt ansvar gentemot andra kamrater. Det innebär att man tar hand om varandra och ser till att alla medlemmar känner sig behövda. Att vara medveten aktivist innebär inte att man sitter i styrelser eller på parlamentariska poster utan snarare att man har hittat sin plats inom rörelsen och hjälper andra att göra det samma. Därför är det också viktigt att partiarbetet är roligt och givande, att medlemmar ges möjlighet att hitta det de är bra på och möjlighet att utveckla det.

 

Vänsterpartiets aktivister behöver uppmuntras att skola sig genom praktik och teori och det är en viktig del i processen. Det går aldrig att vara färdig skolad som vänsterpartist. Det politiska engagemanget är ett livsprojekt. Engagemanget sträcker sig till mer än att bara vara vänster på möten. Det innebär också att vara det på jobbet, i facket, på föräldramötet i bostadsföreningen etc. En medveten aktivist inser att det inte sker en samhällsförändring om det inte är så att vi är beredda att jobba för det, och gör därför också alltid det.

 

Interndemokrati

Det är främst genom det praktiska arbetet för partiet som nya aktivister växer fram, under förutsättning att partiets ledning ser till att nya krafter får möjlighet att växa. Vänsterpartiet måste ha en medveten planering och strategi för att bygga medvetna aktivister. För att kunna göra detta är interndemokratin central.


Interndemokrati innebär att demokratiskt fattade beslut följs och respekteras. Demokratin blir verkningslös om beslut fattade av styrelser, årsmöten eller kongress inte blir riktningsgivande i partiet. Att ett beslut genomförs också i verkligheten, är alltså inte bara ett ansvar för partistyrelsen, utan för varje enskild medlem i partiet.


Men en interndemokrati kräver dels att det finns en öppen och inkluderande diskussion och dialog innan beslut fatts, dels att den partiinterna debatten alltid ska gå på högvarv. Beslut ska kritiseras och diskuteras. Men respekten för besluten, för den demokratiska processen, innebär också att debatten i allt väsentligt ska ske internt och inte offentligt. Men för att detta ska kunna uppfyllas i praktiken krävs det konkreta arbetsformer, kanaler och rutiner för debatt och information. Det krävs också en närvarande och synlig partiledning. Det är partistyrelserna på de olika nivåernas ansvar att se till att alla medlemmar har möjlighet att påverka beslut, kritisera ledande organ och i olika sammanhang påverka politiska linjer.

 

En välfungerande interndemokrati förutsätter starka och självständiga aktivister. Att ha politiskt och organisatoriskt skolade medlemmar med förmåga att ifrågasätta ledningen är centralt för att kunna få tillstånd en samverkan mellan högre och lägre organ inom organisationen. Demokratin skapas underifrån – av partiets medlemmar och aktivister, och deras aktiva deltagande i de demokratiska processerna.


En fungerande interndemokrati förutsätter också en ledning som kan ta och välkomnar granskning och kritik. Jag menar att det är partimedlemmarnas skyldighet att kritisera ett beslut som man inte anser ledningen har mandat att fatta, eller som strider mot våra demokratiska principer, eller som inte lever upp till kongressens eller årsmötets beslut. Det är styrelsens/ledningens skyldighet att agera ödmjukt gentemot den framförda kritiken, vara tydlig med att förklara sina ställningstagande och inte vara främmande för att ompröva tidigare linjer och beslut. Att kritisera, ompröva, utvärdera och uppmärksamma gör att vårt parti utvecklas och förbättras. En styrelse som är ödmjuk och öppet möter och diskuterar de frågor och den kritik som finns kommer också vinna förtroende och auktoritet.


Organisationens ansvar att bygga medvetna aktivister

Vänsterpartiet behöver satsa på att skapa medlemmar som känner ansvar för partiet, vågar ta initiativ och som kan formulera politik och praktik.

Vi behöver ett parti som kan hjälpa alla medlemmar att hitta sin plats och utveckla nya färdigheter inom organisationen. Ingen är en medveten aktivist från början utan måste ges möjlighet att bli det. Den möjligheten kan skapas genom flera olika steg.


Praktik

Det måste finnas mycket praktisk verksamhet så att det finns en bra grund för att aktivera nya och gamla medlemmar. Den praktiska erfarenheten är ovärderlig och det måste finnas arbets- och ansvarsfördelning för att detta ska kunna vara möjligt. Som partimedlem ska man kunna få ta ansvar och aktiv del i arbetsuppgifter. Att få arbetsuppgifter och ansvar och få stöd och hjälp att lyckas med uppgiften stärker och skolar organisatörer.


Du ska kunna vara en aktiv och bra partimedlem även om du inte har möjlighet att gå på alla möten. Det är kanske så att man är väldigt aktiv inom facket eller hyresgästföreningen. Då måste det skapas former för det arbetet också. Även om inte det finns möjlighet att gå på alla partimöten så måste det finnas stöd och möjlighet till vidareutbildning.

 

 

kräver teori

Vi vill att våra partimedlemmar ska bli medvetna aktivister. För att kunna ta egna initiativ och göra självständiga politiska analyser måste det ske en skolning i ideologi, politik och praktik. Partiet behöva organisera både individuella och framförallt kollektiva studier. Diskussion, idé- och erfarenhetsutbyte är viktigt för att få nya infallsvinklar och kunna utveckla arbetet och den analytiska förmågan.


Partiet ska ge sina medlemmar en ”ideologisk ryggrad” för att aktivisterna ska kunna göra analyser av och hitta lösningar på de problem som man ställs inför. Detta kräver att det hela tiden finns studier på flera olika nivåer och inom flera olika områden i partiet. Det måste också skapas utrymme för studier i partiet och det måste vara roligt att studera politik. Ofta är det så att studierna upplevs som tråkiga om de inte kan omsättas i praktiskt handlande, därför är det viktigt att hitta kopplingen mellan teori och praktik. Studierna kan börja i praktiken: Nu ska vi anordna en kampanj om rätt till heltid, vad behövs för att kunna göra det? Organisatorisk och politisk kunskap i hur man organiserar arrangemang och studier i feminism, arbetsmarknad och fackliga rättigheter tex. Vi ska inte heller underskatta ideologiska studier i marxism och feminism, de ger oss det grundläggande verktyget för att formulera politik och förslag till reformer. Hur hänger vårt krav på rätt till heltid ihop med vår syn på samhället och hur det fungerar? Alla som visar sig intresserade av vänsterpartiet måste också få möjlighet att studera och sätta sig in i partiets politik och praktik.




Ta hand om varandra

Ytterligare ett steg i skapandet av medvetna aktivister handlar om att ge stöd och vara peppande. Det är inte meningen att bränna ut de kamrater som jobbar extra mycket inom partiet utan att vara positiva och uppmuntrande så att det är roligt att ta ansvar. Arbetsfördelningen är viktig, fler ska jobba, bli uppmuntrade, lära sig saker, ta ansvar och kunna delta i den kollektiva processen det är att bygga ett annat samhälle. Ju fler medvetna aktivister en organisation har, desto större är förutsättningarna för en bred och allsidig verksamhet.

.

Börja i rätt ände

Vänsterpartiets uppgift är inte att anpassa politiken för att passa mittenväljaren, twitter eller politiska allianser. Vänsterpartiets uppgift är att bygga en organisation av medvetna aktivister som arbetar för att förändra samhället. Det är först när vi blir bättre på detta som till exempel dörrknackningskampanjerna blir intressanta på riktigt. Jag menar inte att vi ska upphöra med alla de fantastiska projekt och kampanjer som försiggår runt om i landet. Men om de ska kunna bli ett kraftfullt verktyg för att förbättra samhället måste vi i första hand satsa på studier och skapa aktivister. Det här görs såklart redan idag också genom tex Vänsterns akademi och genom det arbete som vänsterpartiets grupp ”konsten att bygga ett parti” gör. Men det är inte tillräckligt. Jag menar också att arbetet med att skapa aktivister och satsa på interndemokratin är av yttersta vikt och avgörande om man ska klara av ett samarbete med socialdemokraterna och miljöpartiet. Att samarbeta ställer höga krav på partistyrelsen, krav som våra medlemmar måste få bästa förutsättningar att ställa. Och det är organisationens ansvar.

























Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards