Inlägg publicerade under kategorin Vänsterpartiet

Av Martina Nilsson - 22 november 2011 10:29

 
 

Under en tid har vi i media kunnat följa rapporteringen om vanvård och kvalitetsbrister i de privata vård- och omsorgsförtagen. Vänsterpartiet har därför synat Malmös privata vårdbolag i sömmarna. Även här beräknas de tre största företagen göra stora vinster och detta i flera fall på bekostnad av personaltätheten.

Vinsten som de tre största privata vårdföretagen Carema, Attendo Care och Förenade Care beräknas ta ut enbart i Malmö uppskattas till ca 21 miljoner på årlig basis. Rapporten ”Vinster i den privata vården i Malmö” - klicka på länken.


– Människors behov av vård och omsorg måste gå före vinst i privata fickor. Det är rena Hitchcock att vissa kan få göra sig miljonvinster på andras sjukdom och vanvård. Det måste bli ett stopp för det här och jag är glad att majoriteten i Malmö sagt att vi ska se över fördelarna med att ta över välfärdstjänster i kommunal regi när avtal för upphandlad verksamhet löper ut, säger Martina Nilsson (V) kommunalråd Malmö.


– Privatiseringarna inom vården gör att skattepengar går till vinst istället för välfärd, dessutom att skattemiljoner förs ut ur landet till skatteparadis. Vi vill att varje skattekrona ska gå till välfärden och inte en enda krona till riskkapitalisternas bankkonton, säger Anders Skans (V) gruppledare Vänsterpartiet Malmö


För mer information kontakta:

Martina Nilsson: 0708-16 17 09

Anders Skans: 0709-13 06 12

Sara Svensson, presskontakt: 0709-13 44 10

Av Martina Nilsson - 7 september 2011 11:02

Äntligen!


Idag klubbade äntligen kommunstyrelsen beslutet om att införa progressiva avgifter inom förskolan. Det vill säga de som tjänar mindre får också lägre förskoleavgift. De hushåll som har en månadsinkomst på under 10 000 blir förskolan gratis för.


Vi vet att barnfamiljerna blir allt fattigare, barnfattigdomen har ökat explosionsartat och allt fler har tvingats leva på grundnivån (180 kr om dagen före skatt) i föräldraförsäkringen. Malmö är den stad med högst barnfattigdom i landet, och särskilt tufft har ensamstående föräldrar (mammor) det.


Så idag är det bättre, vi har tagit ett ytterligare steg i kommunen för att göra det lite bättre, vilket inte alltid är så lätt när vi har en borgerlig regering som vägrar se barnfattigdomen. Men i Malmö har Vänsterpartiet ialla fall nu äntligen lyckats få igenom ytterligare en reform för att göra skillnad.


Vänsterpartiet gör skillnad för de här frågorna för förutom att vi fått igenom  progressiva avgifter i förskolan har vi tidigare sagt nej till alla avgifter i skolan, rätt till 30-timmars förskola för barn till arbetslösa, gratis inträde för alla under 20 på museet, sänkt avgift till kulturskolan, avsatt pengar för att höja lönerna i de lågavlönade kvinnodominerade yrkena, ob-förskola och nattis  - för att bara nämna några få andra viktiga politiska förslag som vänsterpartiet drivit och fått igenom.


Progressiva avgifter i förskolan - Vänsterpartiet gör politisk skillnad i Malmö!


Av Martina Nilsson - 1 maj 2011 15:35

Martina Nilsson (v) kommunalråd i Malmö, Tal 1 Maj 2011

 

Parollen för årets första maj är allas rätt till välfärd. Och jag vill denna dag särskilt uppmärksamma och hylla välfärdens arbetare. Och alla dessa fantastiska stolta starka kvinnor från arbetarklassen.


Ni som har en snittlön på 20 000 medan männen i den privata tjänstemannasektorn har nästan det dubbla. Den svenska snittlönen skiljer 4400 kr mellan kvinnor och män. En lön som inte bara påverkar nu i lönekuvertet utan påverkar min föräldrapenning om jag får barn, min a-kassa om jag blir arbetslös och min pension om jag blir gammal.


Ni arbetarklassens kvinnor som har de fysiskt tyngsta jobben, ni som lyfter, vårdar och hjälper våra äldre. Ni kvinnor som mono tomt sliter ut er i kassan i affären på hörnan. Ni kvinnor vars arbetsdag inte slutar på jobbet utan ni tar även huvudansvar för det obetalda hemarbetet som måste utföras. Kvinnor utför dubbelt så många timmar hushållsarbete som män.


Ni arbetarklassens kvinnor som arbetar deltid för att arbetsgivaren inte ger er något val utan fortsätter organisera arbetet på de kvinnodominerade arbetsplatserna utifrån otryggare anställningar och sämre löner. 46 % av LO -kvinnorna arbetar deltid.


Kvinnor är de som har de osäkraste anställningarna och nästan hälften av LO-kvinnorna arbetar på obekväm eller oregelbunden arbetstid.


Det är arbetarklassens kvinnor som har minst frihet i sitt arbete. Tre av tio LO-kvinnor har inte möjlighet att gå ifrån sin arbetsplats 5 minuter för tex ett toalettbesök utan att be om lov eller kalla in en ersättare.


Sju av tio ensamstående LO-kvinnor med barn kan inte uträtta ett ärende på en timme utan att få löneavdrag.


Fyra av tio LO-medlemmar har inte möjlighet att börja senare en dag och jobba in tiden vid ett annat tillfälle – och lika många kan inte förlägga sin huvudsemester när de vill.



Det är arbetarklassens kvinnor som drabbas när allt fler föräldrar tvingas ta ut grundpenning nivån på 180 kr om dagen när de är föräldraledig. Det ger för den ensamstående mamman en föräldrapenning på under 4000 kr i månaden.


Det är arbetarklassens kvinnor som drabbas när välfärden urholkas. När allt mindre av Sveriges resurser går till vår gemensamma välfärd, när regeringen sänker bidragen till kommunerna och när allt färre arbetar inom vård skola och omsorg. Under det senaste året blev det 24 000 färre anställda i välfärden, fast vi hade behövt bli fler. För barngrupperna i förskolan blir allt större, personaltätheten minskar och allt färre av våra ungar klarar skolan.


Det är arbetarklassens kvinnor som drabbas när deras meddelarfrihet försvinner för att välfärden privatiseras och mångmiljardbelopp av våra skattepengar försvinner till skatteparadis och till de privata företagarnas fickor.


Det är arbetarklassens kvinnor som drabbas när vår finansminister moderaten Anders Borg tycker att lönerna i kommunerna ska sänkas. Anders Borg - som med sina 112 000 kr månaden tjänar 7 gånger så mycket som de lägst betalda kommunalarna. Att du inte skäms, Anders Borg.


Men trots en regering som inte gör annat än att försämra för arbetarklassens kvinnor. Trots en arbetsmarknad som fortsätter diskriminera och värderar kvinnors arbeta lägre. Trots att er arbetssituation bara blir hårdare, möts jag ständigt av er stolthet och glädje över den ovärderliga insats som ni gör för att samhället ska fungera. För att välfärden, omvårdande och tryggheten ska finnas där. Och det finns ingenting, ingenting, som är mer imponerande.



Det är för att ni har varit drivande i kvinnokampen, det är för att ni har varit drivande i klasskampen, som jag kan stå här idag och säga att jag känner en oerhörd tacksamhet och stolthet - ni har visat era söner och döttrar att kamp lönar sig.


Det är tack vare er som jag kan stå här idag och säga att med Vänsterpartiet i kommunen går vi nu från ord till handling. För det räcker nu, snart 100 år efter att kvinnor fick rösträtt är det sannerligen dax att ta krafttag för att förbättra situationen.


Vi har bestämt att Malmö ska bli bättre. Vi ska ligga i framkant vad det gäller jämställdhet.


Vi har bestämt att alla som vill har rätt att arbeta heltid, vi ska inte ha ofrivilligt deltidsanställda i kommunen. Vi har bestämt att antalet timanställda ska minska till förmån för trygga tillsvidare jobb. Vi har bestämt att det ska arbetsvärderas och låglöne satsas. Vi har bestämt att vi ska se till att inflytandet på de kvinnodominerade arbetsplatserna ska öka.


Trygga heltidsanställningar kräver också att kommunen ser till att övrig service fungerar. Vänsterpartiet fått igenom att det ska finnas förskola på obekväm arbetstid och nattis. Vi har också sett till att barn till arbetslösa har rätt till 30-timmars förskola och inte bara de 15 som lagen reglerar.


Vi har i kommunen fått igenom satsningar på genuspedagogik, så att alla våra ungar ska få lära sig såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga leken på gården.


Vi har satsat på genuspedagogik för vi vet att pojkar får dubbelt så mycket talartid i klassrummet som flickor, vi vet att flickor och pojkar behandlas olika och  inte ges samma förutsättningar att lära sig och att trivas i skolan, flickor mår allt sämre och pojkarnas betyg rasar.


Vi har bestämt att även papperslösa kvinnor ska omfattas av kvinnofridsarbetet.  Man ska få hjälp och stöd undan sexualiserat våld utan att riskera utvisning. 


Vi har bestämt att killar och tjejer ska ha rätt till en meningsfull fritid på lika villkor. Vi satsar bland annat på jämställdhet i föreningarna, en rättvis fördelning av träningstiderna och att konst gjord av kvinnor ska uppmärksammas - för idag tillfaller de attraktivaste träningstiderna i högre grad killar och de senaste 15 åren har Malmö stads kulturpris i 81 procent av fallen gått till män.


Detta är några av de delar som ingår i den utvecklingsplan för jämställdhet som vi arbetat fram i kommunen.


Vi ska säkerställa att kommunen är jämställd både som arbetsgivare och i servicen till malmöborna. Och även om borgarna tillsammans med Sverigedemokraterna i den här staden gör allt för att förhala jämställdhetsarbetet så kommer jämställdhetsarbetet att ske. För vi stoppas inte.


Vi har lärt oss att kamp lönar sig. Vi tillhör samma stolta kämpande tradition av arbetarklassens kvinnor och vi har bestämt - att nu går vi från ord till handling.


Martina Nilsson

Vänsterpartiet, Kommunalråd

Av Martina Nilsson - 2 april 2011 21:27

Reservation av bla mig i Vänsterpartiets partistyrelse, när en majoritet valde ställe sig bakom flygförbudszon över Libyen (och senare även att skicka dit JAS)


Vi har valt att reservera oss mot Partistyrelsens beslut att stödja flygförbudszonen över Libyen. Vi menar att det åtminstone borde tydliggöras när Vänsterpartiet anser att interventionen strider mot vad som kan anses vara acceptabla konsekvenser.


Vi menar att man innan man kommer till slutsatsen att militärt angripa Libyen måste ha prövat alla andra vägar för att lösa konflikten och stödja civilbefolkningen. Det har i dagsläget inte gjorts. De länder som sagt sig vilja vara medlingspart har avvisats av samma länder som i säkerhetsrådet röstat för flygförbudszonen. Vi menar att i enlighet med FN-stadgan och vårt partiprogram måste alla andra vägar vara prövade innan Vänsterpartiet kan ge sitt stöd till militärt våld. Att enbart förlita sig på ett FN-mandat är inte tillräckligt för att ställa sig bakom flygförbudszon och bomber mot Libyen. I vårt partiprogram står:


"Folkrätten, den internationella rättsliga praxis som reglerar förhål­landet mellan stater, måste försvaras och fördjupas. När respekten för det nationella oberoendet undergrävs och det generella förbudet mot anfallskrig åsidosätts, då öppnas nya vägar för imperialistisk expansion. Alla beslut om militärt våld som en sista utväg för att skydda freden och de mänskliga rättigheterna måste fattas av FN. Det är viktigt att vid ställningstagande gällande internationella insatser inte bara förlita sig på FN mandat, en individuell bedömning måste ske i varje enskilt fall. När så behövs måste Folkrätten och FN-stadgan kunna hävdas gente­mot säkerhetsrådet för att stärka FN:s ställning."


Tidigare flygförbudszoner som till exempel den över Irak och den i samband med Jugoslavienkriget har inte haft positiva effekter, utan har snarare försämrat situationen för civilbefolkningen. De har lett till omfattande förstörelse av viktig infrastruktur, såsom vatten- och elförsörjning, och lett till många civila offer. Vi ser också med oro att det är USA och Nato som leder insatsen mot Libyen och att det finns ekonomiska och strategiska intressen bakom deras handlande. Att stödja civilbefolkningen i deras kamp är inte deras syfte med deltagandet i operationen. Vi ser det inte som någon slump att USA förordar ett militärt ingripande i just Libyen men däremot inte förespråkar eller driver på FN för insatser riktade mot andra diktaturers hårda repression mot sin civilbefolkning, såsom i Saudiarabien,Syrien, Jemen eller Bahrain, för att bara nämna några exempel.


Då våra yrkanden inte vann gehör väljer vi att reservera oss mot Vänsterpartiets ställningstagande för en flygförbudszon i Libyen 


Av Martina Nilsson - 1 mars 2011 16:46


Det borde vara självklart att jag bedöms efter min föräldraförmåga vid en vårdnadstvist med samma krav oavsett om jag är mamma eller pappa. Det borde vara självklart jag har samma karriärmöjligheter oavsett vilket kön jag har. Det borde vara självklart att både kill- och tjejlagen ges de bra träningstiderna i sporthallen. Det borde vara självklart att jag har lika lätt att bli beviljad hemtjänstinsats oavsett om jag som vårdtagare är man eller kvinna.


Men det här är tyvärr inte självklarheter. Det visar undersökningar från olika kommuner i Sverige som har valt att titta på hur det egentligen står till med jämställdheten. Kön spelar roll. Vi bedöms, bemöts och ges olika möjligheter och rättigheter beroende på om vi är män eller kvinnor.  Det görs slentrianmässigt, ofta i det tysta, omedvetna och fördolda. Vi ges olika makt, inflytande och resurser. Men det räcker nu. Vi har sagt att vi ska bli bättre i Malmö.


I Malmö har Vänsterpartiet sett till att kommunen tagit fram en utvecklingsplan för jämställdhetsarbetet. I Malmö ska kommunen vara en jämställd arbetsgivare och ge likvärdig service till alla kvinnor och män, tjejer och killar oavsett bakgrund. Det är ett massivt och intensivt arbete som nu hela kommunen ska jobba med. Första steget handlar om att synliggöra hur vi gör och granska kommunens verksamhet. Vi ska ta fram grundläggande fakta om hur det ser ut, bland annat genom att ta fram individbaserad könsuppdelad statistik, som syftar till att synliggöra kvinnor och mäns olika förutsättningar, livsvillkor och behov.


Men det räcker naturligtvis inte bara med att ta fram statistiken. Den ska utgöra underlag för jämställdhetsanalyser, mål och åtgärder. För att kunna göra jämställdhetsanalyser krävs utbildning och kunskap. Och utbildning av kommunens personal och förtroendevalda är en del av utvecklingsplanen.

Kommunen ska också arbeta med att ha en jämställd budget - det handlar om att synliggöra kvinnor och män i olika grupper (tex etnicitet och klass) bakom siffrorna i en budget. Vi ska visa och redogöra hur resurserna fördelas. Offentliga medel ska inte fördelas på ett orättvist och diskriminerande sätt. Jämställdhets arbetet ska integreras i all kommunal verksamhet och arbetet med utvecklingsplanen ska ständigt följas upp och rapporteras.


Arbetet med utvecklingsplanen kanske kan låta tekniskt och byråkratiskt men i praktiken innebär det bland annat att den unga tjej som kommer i kontakt med socialtjänsten inte slentrianmässigt ska erbjudas samtal som insats. I Malmö ska hon istället utifrån sina behov få den stödinsats som passar just henne.


I praktiken innebär det att förskolelärarna i Malmö inte slentrianmässigt lär pojkar och flickor att leka med olika saker, utan istället lär våra barn såväl den omvårdande leken med dockan som den äventyrliga klätterleken på gården. I Malmö ska våra förskolor ge våra barn hundra möjligheter istället för bara två.


I praktiken innebär det också en satsning på kollektivtrafiken. Fler kvinnor än män använder sig av kollektivtrafiken men mest resurser satsas på biltrafiken. Generellt sätt rör sig kvinnor närmre hemmet än män, arbetar deltid och arbetar mest på obekväm arbetstid. Genom att öka tillgängligheten förbättrar vi individers möjligheter att delta i samhället och ger dem större makt att styra över sina liv.


I praktiken ska det även inom de kvinnligt dominerade yrkeskategorierna erbjudas heltidstjänster, inflytandet över arbetssituationen ska öka även för hemtjänstpersonalen och dessutom ska manlig personal aktivt uppmuntras till att ta föräldraledigt.


Det som borde vara självklart - att alla kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv – är tyvärr inte det. Men jag är stolt och glad över att kunna säga att Vänsterpartiet har lyckats få Malmö att ta steg i rätt riktning för att kunna bli en jämställd kommun.


Martina Nilsson (v)

Jämställdhetskommunalråd i Malmö

Av Martina Nilsson - 7 december 2010 21:06

 ur socialistisk debatt "Vad bör göras - idag då?" nr 2/09


Undersökning efter undersökning visar att de traditionella partierna tappar i medlemsantal. Den svenska politiska kartan består för tillfället av två allianser – blått vs. rödgrönt och alla drar de sig mot mitten. Alla strävar efter den påhittade mittenväljaren för att vinna val. Politiken anpassas i en riktning för att locka fler. Det ska inte vara för komplicerat och inte för kontroversiellt. Det politiska budskapet ska helst vara enkelt och kort nog att passa inom twitters ordgräns. Politiska företrädare försöker hitta klatschiga onliners för att vara enkla och roliga att citera av media. Trots kompromissande och samarbeten så ökar inte vänsterpartiet, varken i opinionssiffror eller i medlemsantal. Desperationen över såväl minskat väljarstöd och minskat medlemsantal gör att vissa drar slutsatsen att politiken, det politiska budskapet måste förändras. Jag menar att det kanske inte i första hand är fel på vänsterpartiets politik. Men det gäller inte bara att ha rätt. Man måste göra rätt också.

 

 

De organisatoriska diskussionerna som varit i vänstern har på sistone hämtat inspiration från den så kallade Trondheimsmodellen och holländska SP. Vi ska vara det lyssnande partiet, de som tar tag i frågor i vardagen, de som bryr sig. Dörrknackningskampanjer och konceptet att vara de som träffar folk på gatan och ställer frågor är utmärkt, men blir just bara tillfälliga (verkningslösa?) kampanjer när de inte kombineras med ett tydligare bygge av organisation, parti och medlemmar.  För vad ska vi använda dörrknackningens resultat till och vem ska kunna genomföra kampanjerna om vi inte satsar på att skapa medvetna aktivister som självständigt kan formulera politiska projekt i linje med partiets mål?

 

Medvetna aktivister

Medvetna aktivister kan användas som ett begrepp för de kamrater som tar ett extra ansvar för rörelsen, ett ansvar som innebär att man ser till helheten av verksamheten, att man tar ett ansvar för att den utvecklas både praktiskt och teoretiskt. Vänsterpartiet har många olika slags medlemmar som är intresserade av och ägnar sig åt olika saker, och alla behövs. Några är suveräna organisatörer, andra ägnar sig enbart åt att skriva böcker och artiklar, andra jobbar inom facket, och några vill bara syssla med basarbete. Alla är viktiga för organisationen och för att vi ska kunna ha en bred och allsidig verksamhet. De medvetna aktivisternas roll i det här är att fungera som kittet och som ramen. Utmaningen ligger i att kunna omsätta teori till praktisk handling tillsammans med andra kamrater. Det går inte att ha fullständig kunskap om något utan att ha den praktiska erfarenheten. Våra aktivister ska kunna ta egna politiska initiativ som gynnar partiet.

 

 Vänsterpartiet behöver aktivister som tar extra ansvar för att rörelsen och dess medlemmar utvecklas, aktivister som tar ett socialt ansvar gentemot andra kamrater. Det innebär att man tar hand om varandra och ser till att alla medlemmar känner sig behövda. Att vara medveten aktivist innebär inte att man sitter i styrelser eller på parlamentariska poster utan snarare att man har hittat sin plats inom rörelsen och hjälper andra att göra det samma. Därför är det också viktigt att partiarbetet är roligt och givande, att medlemmar ges möjlighet att hitta det de är bra på och möjlighet att utveckla det.

 

Vänsterpartiets aktivister behöver uppmuntras att skola sig genom praktik och teori och det är en viktig del i processen. Det går aldrig att vara färdig skolad som vänsterpartist. Det politiska engagemanget är ett livsprojekt. Engagemanget sträcker sig till mer än att bara vara vänster på möten. Det innebär också att vara det på jobbet, i facket, på föräldramötet i bostadsföreningen etc. En medveten aktivist inser att det inte sker en samhällsförändring om det inte är så att vi är beredda att jobba för det, och gör därför också alltid det.

 

Interndemokrati

Det är främst genom det praktiska arbetet för partiet som nya aktivister växer fram, under förutsättning att partiets ledning ser till att nya krafter får möjlighet att växa. Vänsterpartiet måste ha en medveten planering och strategi för att bygga medvetna aktivister. För att kunna göra detta är interndemokratin central.


Interndemokrati innebär att demokratiskt fattade beslut följs och respekteras. Demokratin blir verkningslös om beslut fattade av styrelser, årsmöten eller kongress inte blir riktningsgivande i partiet. Att ett beslut genomförs också i verkligheten, är alltså inte bara ett ansvar för partistyrelsen, utan för varje enskild medlem i partiet.


Men en interndemokrati kräver dels att det finns en öppen och inkluderande diskussion och dialog innan beslut fatts, dels att den partiinterna debatten alltid ska gå på högvarv. Beslut ska kritiseras och diskuteras. Men respekten för besluten, för den demokratiska processen, innebär också att debatten i allt väsentligt ska ske internt och inte offentligt. Men för att detta ska kunna uppfyllas i praktiken krävs det konkreta arbetsformer, kanaler och rutiner för debatt och information. Det krävs också en närvarande och synlig partiledning. Det är partistyrelserna på de olika nivåernas ansvar att se till att alla medlemmar har möjlighet att påverka beslut, kritisera ledande organ och i olika sammanhang påverka politiska linjer.

 

En välfungerande interndemokrati förutsätter starka och självständiga aktivister. Att ha politiskt och organisatoriskt skolade medlemmar med förmåga att ifrågasätta ledningen är centralt för att kunna få tillstånd en samverkan mellan högre och lägre organ inom organisationen. Demokratin skapas underifrån – av partiets medlemmar och aktivister, och deras aktiva deltagande i de demokratiska processerna.


En fungerande interndemokrati förutsätter också en ledning som kan ta och välkomnar granskning och kritik. Jag menar att det är partimedlemmarnas skyldighet att kritisera ett beslut som man inte anser ledningen har mandat att fatta, eller som strider mot våra demokratiska principer, eller som inte lever upp till kongressens eller årsmötets beslut. Det är styrelsens/ledningens skyldighet att agera ödmjukt gentemot den framförda kritiken, vara tydlig med att förklara sina ställningstagande och inte vara främmande för att ompröva tidigare linjer och beslut. Att kritisera, ompröva, utvärdera och uppmärksamma gör att vårt parti utvecklas och förbättras. En styrelse som är ödmjuk och öppet möter och diskuterar de frågor och den kritik som finns kommer också vinna förtroende och auktoritet.


Organisationens ansvar att bygga medvetna aktivister

Vänsterpartiet behöver satsa på att skapa medlemmar som känner ansvar för partiet, vågar ta initiativ och som kan formulera politik och praktik.

Vi behöver ett parti som kan hjälpa alla medlemmar att hitta sin plats och utveckla nya färdigheter inom organisationen. Ingen är en medveten aktivist från början utan måste ges möjlighet att bli det. Den möjligheten kan skapas genom flera olika steg.


Praktik

Det måste finnas mycket praktisk verksamhet så att det finns en bra grund för att aktivera nya och gamla medlemmar. Den praktiska erfarenheten är ovärderlig och det måste finnas arbets- och ansvarsfördelning för att detta ska kunna vara möjligt. Som partimedlem ska man kunna få ta ansvar och aktiv del i arbetsuppgifter. Att få arbetsuppgifter och ansvar och få stöd och hjälp att lyckas med uppgiften stärker och skolar organisatörer.


Du ska kunna vara en aktiv och bra partimedlem även om du inte har möjlighet att gå på alla möten. Det är kanske så att man är väldigt aktiv inom facket eller hyresgästföreningen. Då måste det skapas former för det arbetet också. Även om inte det finns möjlighet att gå på alla partimöten så måste det finnas stöd och möjlighet till vidareutbildning.

 

 

kräver teori

Vi vill att våra partimedlemmar ska bli medvetna aktivister. För att kunna ta egna initiativ och göra självständiga politiska analyser måste det ske en skolning i ideologi, politik och praktik. Partiet behöva organisera både individuella och framförallt kollektiva studier. Diskussion, idé- och erfarenhetsutbyte är viktigt för att få nya infallsvinklar och kunna utveckla arbetet och den analytiska förmågan.


Partiet ska ge sina medlemmar en ”ideologisk ryggrad” för att aktivisterna ska kunna göra analyser av och hitta lösningar på de problem som man ställs inför. Detta kräver att det hela tiden finns studier på flera olika nivåer och inom flera olika områden i partiet. Det måste också skapas utrymme för studier i partiet och det måste vara roligt att studera politik. Ofta är det så att studierna upplevs som tråkiga om de inte kan omsättas i praktiskt handlande, därför är det viktigt att hitta kopplingen mellan teori och praktik. Studierna kan börja i praktiken: Nu ska vi anordna en kampanj om rätt till heltid, vad behövs för att kunna göra det? Organisatorisk och politisk kunskap i hur man organiserar arrangemang och studier i feminism, arbetsmarknad och fackliga rättigheter tex. Vi ska inte heller underskatta ideologiska studier i marxism och feminism, de ger oss det grundläggande verktyget för att formulera politik och förslag till reformer. Hur hänger vårt krav på rätt till heltid ihop med vår syn på samhället och hur det fungerar? Alla som visar sig intresserade av vänsterpartiet måste också få möjlighet att studera och sätta sig in i partiets politik och praktik.




Ta hand om varandra

Ytterligare ett steg i skapandet av medvetna aktivister handlar om att ge stöd och vara peppande. Det är inte meningen att bränna ut de kamrater som jobbar extra mycket inom partiet utan att vara positiva och uppmuntrande så att det är roligt att ta ansvar. Arbetsfördelningen är viktig, fler ska jobba, bli uppmuntrade, lära sig saker, ta ansvar och kunna delta i den kollektiva processen det är att bygga ett annat samhälle. Ju fler medvetna aktivister en organisation har, desto större är förutsättningarna för en bred och allsidig verksamhet.

.

Börja i rätt ände

Vänsterpartiets uppgift är inte att anpassa politiken för att passa mittenväljaren, twitter eller politiska allianser. Vänsterpartiets uppgift är att bygga en organisation av medvetna aktivister som arbetar för att förändra samhället. Det är först när vi blir bättre på detta som till exempel dörrknackningskampanjerna blir intressanta på riktigt. Jag menar inte att vi ska upphöra med alla de fantastiska projekt och kampanjer som försiggår runt om i landet. Men om de ska kunna bli ett kraftfullt verktyg för att förbättra samhället måste vi i första hand satsa på studier och skapa aktivister. Det här görs såklart redan idag också genom tex Vänsterns akademi och genom det arbete som vänsterpartiets grupp ”konsten att bygga ett parti” gör. Men det är inte tillräckligt. Jag menar också att arbetet med att skapa aktivister och satsa på interndemokratin är av yttersta vikt och avgörande om man ska klara av ett samarbete med socialdemokraterna och miljöpartiet. Att samarbeta ställer höga krav på partistyrelsen, krav som våra medlemmar måste få bästa förutsättningar att ställa. Och det är organisationens ansvar.

























Av Martina Nilsson - 9 december 2008 21:10

Hej.

Några har efterfrågat den reservation jag lämnade på vänsterpartiets partistyrelsemöte den 6-7 december. Överenskommelsen mellan de tre partierna kan man bla finna att läsa på vänsterpartiets centrala hemsida www.vansterpartiet.se


Reservation §4 samarbetet med s och mp
Partistyrelsemöte vänsterpartiet den 6-7 dec 2008
 
Jag har valt att reservera mig mot partistyrelsens beslut att ställa sig bakom den överenskommelse som är resultat av samtalen mellan de tre partierna på partiledarnivå.  Reservationen handlar inte om att jag motsätter mig ett samarbete för att byta politik och regering efter nästa val, utan reservationen handlar om att det föreslagna underlaget inte utgör en tillräcklig garanti för en tydlig vänsterpolitik.
 
I överenskommelsen accepteras gällande budgetregler; överskottsmål, budgettak och hantering av investeringar, liksom riksdagens penningpolitiska mål samt riksbankens självständiga ställning. Risken är att detta skapar begränsningar för möjligheterna att för a en progressiv och välbehövd vänsterpolitik. Dessa skrivningar hade eventuellt kunnat accepteras om det i övrigt i dokumentet funnits garantier för en tydlig vänsterinriktad ekonomisk politik, så som en aviserad förstärkning av a-kassan och sjukförsäkringen samt andra konkreta löften om satsningar på välfärd och offentlig sektor. Tyvärr saknas detta, och de skrivningar som i övrigt finns i dokumentet anser jag vara för vaga för att uppväga skrivningarna kring det övergripande ekonomiska ramverket.
 
Jag hoppas att de föreslagna arbetsgrupperna kommer att kunna utforma en vänsterpolitik som innebär ett tydligt alternativ till den borgerliga regeringspolitiken, men föreliggande överenskommelse utgör, som jag ser det , ingen bra grund för detta. Jag anser att vi borde ha nått fram till konkretare politiska formuleringar och valt ekonomisk politik efter de satsningar vi vill göra istället för att riskera att budgetformerna låser fast politiken.
 
 
 
Martina Nilsson

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2012
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards